Ack dessa kaniner....

Jag älskar våra två små gullegrisar men så de kan rådda till det här i vårt hem. Kan faktiskt inte förstå, att jag, pedanten, har stått ut alla dessa år med två smutsgrisar som sprider hö och små svarta pripplor över hela huset. Vi har ju allergi i familjen, både damm och husdjur och konstigt nog är ingen dessvärre allergiska för allt som härstammar från kaninerna. Kaninerna bor alltså under trappan i stora burar som står på varandra. Fungerar bra.

Den mindre kaninen, Ville, som bor i den röda buren, är redan till åren kommen och lever ett ganska lugnt liv. Hans bur står öppen från morgon till kväll eftersom han inte gör så mycket fuffens. Den andra kaninen, Snorkfröken, som bor i den övre buren, hon är busen själv. Hon är inne under dagen men slipper ut så fort dottern kommer hem. Sedan hoppar hon omkring i övre våningen. Dessvärre kan de inte hoppas tillsammans eftersom de är av olika kön... 😉

Här hos oss är det inte en ovanlig syn att dammsugaren och sopskyffeln står framme eftersom det gäller att plocka upp skräp an efter som det skräpas. Försöker städa dagligen och önskar att jag även torkade golvet dagligen då det nog flyger damm från höet omkring i vårt hem. Det lägger sig naturligtvis på golvet varifrån det sedan sprider sig till alla rum. Skulle inte tacka nej till en storstädning en gång i månaden. Skulle verkligen vara lyxigt att veta att nån kommer hem till oss och städar en gång i månaden. Fast det ser ju oftast mycket snyggt och prydligt ut hos oss - men skenet kanske bedrar lite grann....

Men det gör ingenting, gillar våra stökiga småttingar, Ville och Snorkfröken, som på bilden har fått var på höstig fotoshoot med dottern. Visst är de ljuvliga..

Önskar er en trevlig fredag och ett skönt veckoslut, för mig innebär det fester i dagarna två.

Kram,

Fröken Snorkfröken

Vår ljuvliga kanin Snorkfröken, eller Snorkkis som vi kallar henne , är en av de härligaste kaniner jag träffat. Full av bus och lek, nyfiken som självaste Nicke Nyfike och modig som ett lejon. Snorkkis är vår tredje kanin och ingen av de andra har varit som henne. Varje dag får man sig ett gott skratt. Hon är mycket aktiv och är en väldigt bestämd fröken. Hänger med där det händer och är snabb i vändningarna- hon hittar på en massa fuffens och det är lite som att ha en treåring i familjen ;). 

På morgonen får kaninerna mat och sedan får de snällt stanna i sin bur över dagen när ingen är hemma. I går ringde sonen till mig och undrade hur det kan vara möjligt att Snorkkis var ute ur buren och satt inne i dottern klädskåp då han kom hem??? Ja-a. Undrar jag med. Men denna fröken kan öppna sin bur själv, fast vi säkrat den med ett extra "lås".  Vi har även hittat henne uppe på den andra bastulaven , efter en stunds letande...Sådan är hon, vår Snorkfröken, full av hyss...

Just nu har vi alltså två kaniner och de är härliga bägge två. Men så olika som bara kaniner kan vara. Ville är blyg och tillbakadragen, väldigt försiktig och ganska stillsam. Ville är redan en gammal gubbe, börjar väl vara ca 10 år. Han är adopterad som unge och vi har aldrig fått hans stamtavla så vi vet inte riktigt när han är född.. Men bägge gillar de att vara ute och här på bilderna är det Snorkkis som njuter av solen. Snorkfröken är en blandning av dvärg-lejonman och dvärgvädur och hon har ett härligt hårsvall uppe på huvudet- som virvlar i vinden så hon skulle behöva ett spänne där uppe... såå söt!

 

 

Pedantiska mamma älskar kaninerna men är inte så värst ivrig på att se hö över golvet och att sparka till små svarta kulor i vardagsrummet. Men det är väl därför man har dammsugare- och vår står framme dygnet runt, ifall någon undrar ;))) .

Visst är det härligt med husdjur?

Kram,

Projekt "pipande kanin"

Idag blir det ett inlägg som inte alls handlar om inredning utan om något helt annat. Här hemma pågår nämligen projekt "kanin som piper". En av våra kaniner har en lång tid haft underliga ljud som om den har astma. Vi har prövat på både det ena och det andra och för någon dag sedan råkade jag googla lite och hittade en sida där det stod att man kan ge natriumklorid ( jo samma som man ger år babysar då de har snuva) och i går gav vi den droppar för första gången. Kan berätta att den inte gillade det speciellt mycket men vi hoppas att det hjälper..  Det hela började redan för kanske ett år sedan då vi märkte att vår Ville hade underliga ljud. Först trodde vi att den pratade så vi gjorde inget åt saken desto mer. Efter ett tag blev vi oroliga eftersom kaniner normalt sätt är rätt så tystlåtna djur. Dessutom tyckte vi att den lät täppt i näsan . Precis som om den hade snuva. Inget sekret kom ur näsan ( har inte kommit under hela denna tid.). Vi bokade tid till veternär som undersökte Ville men inte hittade något egentligt fel på honm. Vi fick vitaminer som vi skulle pröva på under en tid och om de inte hjälpte skulle vi börja med antibiotika. Vilket vi gjorde utan någon förbättring. Veterinären tyckte också att vi kunde testa med vattenånga ifall han har nåt i näsan som vill ut. 

Under hela tiden har Ville mått bra, ätit och varit ganska normal med tanke på sin höga ålder. Ville är nämligen redan 9 år och i den åldern kan kaniner få lite allt möjligt. Vi har nu även bytt ut det vanliga höet mot hösthö, dvs gräset växer upp under sommaren två gånger och  den första gången fins det ofta timotejblommor med vilket kaniner kan bli allergisk för. Vid den andra skörden finns det inte mera blommor och den är liksom "renare". Nåh, ingen förbättring där heller. Vi försöker hålla rent omkring buren så det inte skall finnas damm och spår av hö och vi använder / har aldrig använt sågspån i buren som underlag. Veterinären sade hon också att kaniner är tystlåtna men efter att ha Googlat lite efter kaninljud är det nog inte alls sällsynt att de har ljud för sig. Dessutom läste jag att kaniner, när de blir äldre kan börja "snarka" och till sanningen hör att när vår ville har som mest ljud sitter den bara ihopkurad- så vem vet, kanske han snarkar... Förskräckligt högt i så fall för vissa nätter ligger jag med händerna för öronen för at kunna sova...

Snarkandet kan vara tecken på lite trånga luftvägar . Nu har jag då köpt natriumklorid som vi satt i hans näsborrar under gårdagen. Läste på en kaninsida att man kan använda dessa droppar , 3-5 droppar i bägge näsborre några gånger om dagen. Ja under gårdagen satte vi två gånger och det var ingen lätt grej, nej, Kaninen pep som aldrig och dottern är full med skåmor... 

Har någon av er erfarenhet av något liknande? Berätta gärna...

Ha en bra tisdag,

Peilin maalaus - Målad spegel

Huomenta ihanat lukijani !

L o m a r e i s s u lähestyy enkä vielä ole saannut oikeastaan mitään tehtyä, ei mitään pakattua vielä. Lähdemme, niin kuin viimeiset 12 vuotta, viettämään lomaa  Ahvenanmaalle. Rakastan sitä saarta yli kaiken ja itse haluaisin muutta sinne. Muu perhe ei ole oikein samaa mieltä. Ehkä sitten eläkepäiviä lähdemme sinne viettämään. Eilen oli aikomus saada jotain reissua varten tehtyä mutta oli niin tukahduttavan kuumaa että en edes minä (joka muuten rakastaa auringossa makaamista) jaksanut tehdä mitään. Kävimme myös kanimme kanssa eilen eläinlääkärissä. Hänellä on nopeasti kasvanut iso kasvain vatsan päällä jonka kävimme näyttämässä. Osoittautui rintarauhaskasvaimeksi joka tänään nyt sitten leikataan- joten sekin aiheutti pikkasen stressiä ja saamattomuutta iltapäivälle. Mutta 12 vuoden jälkeen tiedän aika hyvin jo mitä tarvitaan mukaan reissuun ja mitä ei, joten toivotaan että pakkaaminen sujuu kuin tanssi tänään. Huomenna nimittäin lähdemme...

Ajattelin näyttää teille mitä löysin netistä. Eteen tuli tällainen Ikean iso kokovartalopeili. Euroja 0 !! Näin sen edessäni valkoisena mutta kesti aika kauan että pääsin niin pitkälle että sain sen vihdoin maalattua. Minä kun tykkään shabbychic-lookista, maalasin peilin vain kerran valkoisella pohjamaalilla. Kokovartalopeiliä ei aikaisemmin löytynyt meiltä ja tytär oli jo kaivannut sellaista. No, nyt on..

 

God morgon härliga läsare!

S e m e s t e r r e s a n till vår paradisö, Åland, närmar sig och jag har liksom inte fått något gjort ännu. Ingenting är packat och ingenting fixat. De senaste 12 åren har vi stryrt kosan mot Åland där vi älskar att njuta av semestern- så även detta år. Hade tänkt mig göra något åt saken igår men det var ju så förskräckligt hett och kvalmigt att inte ens jag (somma älskar att vara i den heta solen) orkade göra något. Dessutom var vi med vår kanin till veterinären för att visa en snabbtväxande tumör som hon fått på magen. Det visade sig vara en tumör på bröstkörteln som idag skall opereras bort. Så även det förde med sig lite stress över dagen. Nåväl, efter 12 år , vet jag ganska bra vad som skall packas och inte så jag hoppas det går som en dans idag. I morgon åker vi nämligen...

Tänkte visa er ett av mina fynd från nätet, en helfigur-spegel, modell Ikea, Pris 0 euro ! Såg den framför mig som vit och det tog visserligen ett tag innan jag fick den målad men nu är det gjort. Jag som gillar shabbychic-looken målade den endast en gång med vit grundfärg. Tidigare hade vi inte någon helfigur-spegel och dottern har ett ental gånger gnällt om en. Nå, nu finns det en även i vårt hus....

Ruuanlaiton lisäksi, keittiö soveltuu hyvin maalauspaikaksi ...

Förutom att laga mat, lämpar sig köket perfekt även för målning ....

 

Mukavaa torstaipäivää kaikille !

Önskar er alla en härlig torsdag !