I går sade jag upp mig från mitt arbetsplats. En arbetsplats där jag gick säker, hade världens bästa arbetskamrater och dit jag hade en arbetsväg på 7 minuter. Men jag mådde inte bra där pga olika omständigheter. Har länge haft drömmar om att kunna göra mer av det jag gillar och få förverliga mig sjäv. Vi människor är så annorlunda. En del gillar det som är tryggt och bra, andra vill pröva vingarna trots att man ser riskerna. Som jag. Kan inte säga att familjen är glad men nu gäller det mej, min framtid och hur jag mår. Vill vara en hel, harmonisk människa och märkte allt oftare att jag var allt annat när jag kom hem efter arbetsdagen. Jag var arg, trött och besviken de flesta dagarna. Och det vill jag inte vara när jag äntligen får komma hem till familjen. Och det tänker jag inte vara längre..
Jag har tusen järn i elden, järn som jag älskar att jobba med - älskar att studera, älskar att skriva, älskar att komma framåt i livet och pröva på nya saker. Ibland måste man bara tänka om, slopa de trygga sakerna i livet och satsa på det man älskar. Som familjen. Vill orka finnas där för dem efter arbetsdagen och vara en trevlig mamma som inte djupt inne i hjärtat lider och är dödstrött efter dagens jobb. Ekonomin är väl det de flesta tänker på när man "så där bara" säger upp sig från jobbet, men jag har lovat familjen och mig själv att dra mitt strå till stacken . Ännu har jag inget klart när det gäller framtiden men är inte ett dugg orolig att allt inte skall fixa sig.
Är så glad att jag gjorde det, nu skall jag ta mig dit vingarna bär...
Kram till er alla,