Sain eilen jonkun siivousvimman - olisko kevätsiivouksen aika nyt sitten. Olen yrittänyt olla lepsumpi siivouksen kannalta sillä olen oikeasti kauhea pedantti. Tämän juuridiagnostuneen sairauden myötä , jonka luulen stressin laukaisevan, on saanut minut rauhoittumaan kotona. Enää en siivoaa kun hullua, imurin on kyllä aina esillä mutta yritän sulkea silmät pikkutavaroille jotka perhe jättää ympäriinsä. Siivousvimma alkaa yleensä kun mitta on täysi ja en vain kestä enää. Ja silloin on puolessa tunnissa kaikka kondiksessa taas. Kun siivoan , tavarat löytää paikkansa nopeasti ja samalla imuroin kuin viimestä päivää. On se vain outoa miten se sujuu nopsasti kun on tarpeeksi ärtynyt. Eilen oli se päivä ! Käytiin tyttären kanssa bikiniostoksilla ja se vasta herätti ärsykkeet - mutta enemmän siitä toisessa postauksessa..
Tänään kuvia makkarista. Yhdellä seinällä roikkuu kaikki rakkaiden kuvia. Olenkin miettinyt pitäiskö maalata kehykset mustaksi mutta vielä en siihen ole ryhtynyt.
Oikein ihanaa launataipäivää, odotan että aurinko alkaisi paistamaan että pääsisin aurinkotuoliin istumaan...
I går fick jag något slags städanfall. Ni vet , när det går undan - kanske är det det som kallas vårstädning? Har försökt slappa när det gäller städning här hemma eftersom jag är nästan säker på att min nyssdiagnostiserade sjukdom har uppkommit pga stress. Jag är egentligen en stor pedant men eftersom jag annors har tusen järn i elden, försöker jag åtminstone här hemma ta det lungt. Inte lätt. Dammsugaren står nog ständigt framme men jag försöker stänga ögonen för allt annat crap som familjen lämnar omkring sig. Sen när måttet är rågat - då börjar jag. Då hittar alla saker sina rätta platser på nolltid samtidigt som jag på tio minuter dammsuger hela huset. Det är konstigt hur fort det egentligen går då man är tillräckligt irriterad. Igår var det en sådan dag. Var nämligen med dottern på bikiniuppköp och det höjde irritationsfaktorerna. Men mer om det i ett annat inlägg..
Idag bjuder jag på bilder från sovrummet. Här hänger alla våra nära och kära. Har funderat på att måla ramarna svarta men ännu inte vågat...
Från en sak till en annan . I o m portalbytet har jag fått en massa nya läsare vilket gör mig jätte glad. Har även lärt känna många nya bloggar och bloggare som oxå är kul. Har dock ingen aning om vem "av er gamla läsare" som hänger med och läser mina inlägg. Förstår att det tar lite extra tid att kommentera (är själv en superdålig kommenterade, förlåt!) men bara jag vet att ni finns kvar skulle jag bli glad. Skriv gärna nu en liten hälsning så jag vet att du märkt att jag flyttat...
Om du glömt att ändra min adress på din blogglista - gör det genast så har du lättare att hänga med. Hemma hos Ingeborg finns ju även på Facebook och genom att gilla där ser du alltid i ditt flöde när jag uppdaterat bloggen. Jag för min del har väldigt svårt att se när ni, kära gamla bloggare som jag följer, har uppdaterat era bloggar, eftersom det här på casa inte finns möjlighet att få min blogglista uppdaterad så att det nyaste inlägget hamnar högst upp på blogglistan. Så jag måste klicka igenom alla bloggar på listan för att se ifall någon uppdaterat sin blogg...
Ha e riktigt fin lördag... väntar på att solen skall börja skina så jag får njuta i solstolen.
Glöm inte att säga hej åt mej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar