Hos oss är det verkligen compact living som gäller. Vi har nämligen ett sovrum för lite och det har betytt att två av tre barn alltid har delat rum. Även nu fastän två redan är vuxna.Det har fungerat väldigt bra alla dessa år, sönerna har delat rum men även dotter och yngsta sonen. Just nu är det dottern och minstingen som delar rum men denna gång på ett lite annorlunda vis. Sonen har sitt eget "utrymme" i vårt sovrum (där vi ju inte vistas dagtid) och sedan sover han i samma rum som dottern. Han har alltså endast sin loftsäng där. I vårt sovrum finns utöver vår säng, skrivbord med hans dator, tv,Playstation och annat. Han är ju i den åldern att det är dator, Playstation och tv som gäller - inga Legobyggande mer.... ;)
Förr sov man ju aldrig ensam utan man delade rum, inte bara ett och två barn i samma , utan ibland kanske t o m 6 st. Nuförtiden bor man större och de flesta har redan från 2-årsåldern eget rum. Blir barnen empatiskare ifall de måste dela med sig och ta endra i beaktande redan som små? Och egoistiskare om de har eget rum och inte behöver dela saker med någon? Undrar...Tycker i varje fall att våra barn alltid har varit helt ok med att dela rum och det är ytterst sällan det blivit bråk. Vi har alltid organiserat om då det funnits orsak- och då är det ett stort projekt. Vi har nämligen alla tre sovrum på övre våningen och när vi byter om betyder det i praktiken att vi tömmer alla tre rum samtidigt och flyttar om allt. S t o r t j o b b !
Det är ju bra att de har en mor som gillar att planera, fixa och inreda. Annors tror jag nog inte att någon skulle ändra på sakerna då det uppstår ett behov.
Kaninuppdatering: kan ni tänka er att Ville var ganska tyst hela kvällen i går. Vi satte inte mera droppar i näsan på kvällen och det borde vi ha gjort, så i morse hade han oljud igen. Men idag blir det droppar morgon och kväll...
Kram till er,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar